Program i samband med Marie Fahlins utställning Centauring, söndag 18 april kl 14.00

Samtal: Ridning i det utökade fältet. Med Lena Oja, Aase Berg, Paula von Seth, Carl-Johan Malmberg och Pernilla Zetterman. 

Rummet har sedan länge haft ett namn; ridkonst, men vad innehåller den platsen betraktad som en samtida konstnärlig praktik?

Om vi väljer att se ridkonst som en ny konstnärlig praktik krävs det ett utforskande av dess samtalsrum på det konstnärliga samtalets egna premisser. Det här panelsamtalet kan ses som ett första synliggörande samtal kring det här rummets utmarker, egenskaper och konsekvenser. Hur ser platsen ut och på vilket sätt kan vi röra oss där utifrån en konstnärlig praktik? På vilket sätt förändrar vårt val av rum ridandets faktiska innehåll och utförande? Hästen är densamma men om blicken som driver vägen har en annan utgångspunkt kan vi gissa att det även förändrar utfallet av den konkreta ridna handlingen.

Det konstnärliga samtalets exakthet är en anledning till att iscensätta det här samtalet; det andra är ridningens fysiska erfarenhet. Hästen är givetvis den första förutsättningen för platsens existens, men om ridning ska ses som konstnärlig praktik är hästen på många sätt också medskapare; och kanske det är däremellan fältet börjar bli synligt.

Läs mer om deltagarna på konsthallens hemsida.

–

Public program in connection with Marie Fahlin’s exhibition Centauring, 18 April 2pm. 

Conversation: Riding in the Expanded Field. With Lena Oja, Aase Berg, Paula von Seth, Carl-Johan Malmberg and Pernilla Zetterman.

This practice has been called The Art of Riding for the last 2000 years; but what does that concept consist of if regarded as a contemporary artistic practice?

If we choose to consider equestrian art as a new artistic practice it requires us to explore this practice within the premises of the artist talk. This talk can be regarded as an initial survey of the general characteristics of this space, the outer boundaries and assumed consequences. How do we navigate in this new found practice while staying within an artistic context? How does our choice of perspective change the actual outcome of our equestrian actions and results? The horse will be the same but if the road travelled is based on our artistic practice we can assume that it changes the outcome of the actual equestrian actions.

The precision of the artistic talk combined with the physical equestrian experience is the background for inviting to this discussion. The horse is obviously the main criteria of the existence of this practice, but if riding horses shall be considered as an artistic practice the horse is a co-artist; and that space in between may be where this field will become visible.  

Read further about the participants at Marabouparken’s website.