I Västerbotten är uttrycket Somliga Straffar Gud Direkt frekvent förekommande. Man måste passa sig vad man gör helt enkelt. Gud ser och hör allt och hen slår till när man sticker ut sitt spjut för långt. I alla fall om man är en liten människ som tror sig våga. Men man vågar ibland ändå och det kanske inte blir som man ville att det skulle bli. Kanske är det just för att man blir straffad, för att man är som liten, inte förstår kulturen riktigt bra, eller för att allt är som förgjort eller rent av för att man inte har alla hästar hemma, att man är lite bakom helt enkelt fast man trodde sig vara framför. Som publik får du själv avgöra. 

Å när fariken ska de saktfärdiga ta över den här världen som det var skrivet? Det börjar verkligen vara dags! Min moster Kerstin har erbjudit sig att ta hand om Putin och jag har funderat ut resten.  

Det kan även slinka nån liten dikt, eller dänga, gammal eller ny. Kanske bjuder jag in nån gäst. Man kan aldrig så noga veta. 

Hjärtligt välkomna!