Den folkvalda presidenten Dilma Rousseff är avsatt i en parlamentarisk kupp. Kritiken mot henne har färgats av sexism och machoattityder. I den nya korruptionsanklagade presidenten Michel Temers regering finns inte en enda kvinna bland de 23 ministrarna och Ministeriet för jämställdhet och kvinnofrågor har han lagt på is.

Ett av de viktigaste startskotten för det som i brasiliansk media har kallats för ”den feministiska våren” var när f.d. talmannen Eduardo Cunha presenterade ett nytt lagförslag som ville inskränka den redan strikta aborträtten. Tiotusentals kvinnor från olika samhällsskikt i hela landet organiserade sig under namnet ”Mulheres contra Cunha” (Kvinnor mot Cunha) och anordnade protestmanifestationer som samlade över 20.00 kvinnor i Brasiliens största städer.

Även i sociala medier har den brasilianska feminismen gjort avtryck, under hösten 2015 dök två uppmärksammande kampanjer upp. Under hashtaggarna #förstasexuellatrakasserierna och #hemligavännen delade tusentals kvinnor med sig av sina erfarenheter av sexistiska och rasistiska beteenden.

Så vad händer med feminismen i det nya politiska landskap som Brasilien nu befinner sig i? Vilka frågor kommer bli viktigast att kämpa för? Vilken roll spelar feminismen för urfolkskvinnor och kvinnor i de jordlösas rörelse som befinner sig långt från storstäderna där många feministiska aktiviteter äger rum? Hur kan feminismo negro (svart feminism) och intersektionella perspektiv påverka de feministiska, urbana rörelserna som traditionellt sett utgjorts av vita, akademiska, medelklasskvinnor?

Juliana Gristelli, lärarstudent, kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet i Stockholms kommunfullmäktige, aktivist (Sverige/Brasilien), aktiv i nätverket ”Pela Democracia e Contra o Golpe! Brasileiros na Suécia” (Brasilianare i Sverige för demokratin och mot kuppen). Har just varit i Brasilien och besökt kvinnorna i Jordlösa Lantarbetares Rörelse (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra, MST) och Quilombo samhället Brejão dos Negros i nordöstra delen av landet.

Patricia Lorenzoni
Idéhistoriker, kulturskribent, författare, föreläsare, redaktör. Verksam som forskare inom forskningsprogrammet Tid, minne, representation: Historiemedvetandets förvandlingar som finansieras av Riksbankens jubileumsfond. Arbetar med en bok om nation, territorium och kolonialism i Brasilien och verksam som lärare vid avdelningen för Kultur, samhälle och mediegestaltning (KSM) vid Linköpings universitet.

Clara Lee Lundberg är journalist, koreograf och aktivist. Bor och jobbar i Sverige och Brasilien. Har skrivit en rad artiklar i svenska tidningar om den feministiska våren i Brasilien och är aktiv i flera feministiska grupper i Rio de Janeiro och São Paulo.