OBS: Denna biljett gäller endast till vårt reggaeparty med Dennis Bovell bakom skivspelarna - inte till samtalet med Linton Kwesi Johnson som äger rum tidigare samma kväll. Ett förtydligande: LKJ och Dennis Bovell kommer inte framträda tillsammans i en livekonsert vid detta tillfälle.

—————————————————————————————————————

I direkt anslutning till LKJs framträdande skapar vi ett historiskt reggaeparty med Dennis Bovell bakom skivspelarna. Bland de stjärnor som spirade ur sjuttiotalets soundclashkultur i London är han inte bara en av de som präntat flest minnesvärda grooves till vinyl. Unikt är också hur han genom åren korsat gränser mellan karibisk kultur och engelsk postpunk; mellan ljuv lovers rock och mörk dub, mellan dansgolv och poesi.

Dennis Bovell föddes på Barbados och kom till London som tonåring på 60-talet, som en del av den våg av karibiska arbetskraftsinvandrare som brukar kallas The Windrush Generation. Han började experimentera med bandloopar och primitiva samplingar och en bit in i sjuttiotalet hade Bovell etablerat sig som resident DJ hos ett av Londons mest framstående sound system, Sufferer. När polisen ingrep vid ett soundclash utbröt kalabalik och Dennis Bovell anklagades felaktigt för att ha hetsat på våldsamheterna. Först efter att ha suttit av sex månader i fängelse friades Bovell från misstanke, men hade vid det här laget bestämt sig för att lämna soundsystemkulturen och fokusera på sin karriär som låtskrivare, producent och musiker i gruppen Matumbi.

I London rådde den smått puritanska hållningen att äkta reggae skulle komma från Jamaica, varför Bovell till en början maskerade sina släpp som fejkade importsinglar. Han startade labeln Lovers Rock, specialiserad på romantiska sånger framförda av kvinnliga röster. Genombrottet kom med Silly Games, en mix av disco och backbeatgung toppad av Janet Kays fenomenala falsettröst, som nådde andra plats på UK Top 40, och som spelar en central roll i filmen som hette just Lovers Rock, en av fem delar i Steve McQueens Small Axe-serie.

Vid den här tiden inledde han också ett samarbete med dubpoeten Linton Kwesi Johnson, där hans massiva rytmer matchade ilskan i texter som Inglan Is a Bitch och Fite Dem Back. (Ingen som var där kan glömma deras framträdande på Clandestino Festival 2013.) Jämte punkband som The Clash blev Dennis Bovell och Matumbi en av nyckelspelarna i rörelsen Rock Against Racism. Mötet var en kraftfull manifestation mot Thatcher och de högerkrafter som vuxit sig starkare i ett imperium nära sammanbrottet. De blev också till en grogrund för en ny våg av rytmorienterad postpunk där Bovell kom att bidra som producent för numera legendariska album med Orange Juice, Slits och The Raincoats.

&t=167s