EN: ZAWA ZAWA consists of two internationally acclaimed musicians and artists: Lisa Nordström (flute, voice, electronics) / Mika Takehara (vibraphone, percussion). A dynamic meeting between two very expressive and highly individual artistic spheres. Musically, they move seamlessly between composition and improvisation in an organic exploration of acoustic and electronic sonic landscapes. 

American avant-garde legend and pioneering female filmmaker, Maya Deren has been fascinating generations of movie directors for her kinetic and graphic experiments. New York Times dance critic John Martin coined the term “choreocinema” to describe the way Deren linked dance and film. HERE:2021 will present five of her movies. From her surreal debut film MESHES OF THE AFTERNOON, in a dreamlike and poetic psychodrama, to the process of filmmaking as a form of ritual, in her second work AT LAND: the inimitable study of social rituals and the human body’s place in nature. The third film, RITUAL IN TRANFIGURED TIME, concentrates on the art of greeting in social circles with a fluid camera work that captures the viewer. According to experimental movie director Stan Brakhage, MEDITATION ON VIOLENCE is Deren’s most personal film. As he notices: “She doesn’t appear in it, but, she is the camera, she’s moving, she’s breathing in relation to this dancer.’ In the final film THE VERY EYE OF NIGHT was realised in collaboration with choreographer Antony Tudor, who brought a young crew of ballet dancers from the Metropolitan Opera. For Deren, it was a scientific and astrological film with the most beautiful abstract ballet performance, which touches on the themes of gravity and natural history. It’s her last completed film.

SE: ZAWA ZAWA består av två internationellt kända musiker och artister: Lisa Nordström (flöjt, sång, electronics) / Mika Takehara (vibrafon, slagverk). Ett dynamiskt möte mellan två väldigt expressiva och verkligt individuella artistiska kraftfält. Musikaliskt rör de sig sömlöst mellan komposition och improvisation i ett organiskt utforskande av akustiska och elektroniska ljudlandskap.

Den amerikanska avant-garde legenden och banbrytande filmskaparen Maya Deren har fascinerat generationer av filmregissörer med sina kinetiska rörelse och grafiska experiment. New York Times danskritiker John Martin myntade uttrycket “choreocinema” för att beskriva sättet som Deren kopplar samman dans och film. HERE:2021 kommer att presentera fem av hennes filmer.

De sträcker sig från den surrealistiska debuten Meshes of the afternoon, ett drömlikt och poetiskt psykologiskt rollspel, sedan till filmskapandeprocessen som en sorts ritual i hennes andra film At land: the inimitable study of social rituals and the human body’s place in nature. Den tredje filmen Ritual in transfigured time koncentrerar sig på hälsningens konst i sociala sammanhang och använder ett flytande kameraarbete som fångar åskådaren.

Enligt den experimentella filmregissören Stan Brakhage är Meditation on violence Deren´s mest personliga film. Som han observerar: “Hon verkar inte vara i den, men hon är kameran, hon rör sig och andas i relation till dansaren”. I den sista filmen The very eye of night gjordes i samarbete med koreografen Antony Tudor, som hade med sig ett ung trupp av balettdansare från Metropolitan Opera. För Deren var det en vetenskaplig och astrologisk film med en mycket vacker abstrakt balettföreställning, som rör vid teman som gravitation och naturhistoria. Det är hennes sista slutproducerade film.