SLOWGOLD live@Smedjan, 12 februari kl. 21 (dörren öppnar kl. 19)

Medlemsskap (kr. 50 pr år) i Kulturföreningen Smeden & Spindeln behövs och kan köpas här med biljetten eller betalas in till vår konto, läs mer här:

http://smedenochspindeln.com/2015/02/18/bli-medlem-har-2/

Slowgold (Amanda Werne, samt två kompmusiker) från Göteborg har precis släppt sitt senaste album ”Glömska” som är framröstad som en av de 60 bästa plattorna 2015: ”Ett av årets starkaste album”. Amanda är också nominerad till 2016 års bästa singer/songwriter OCH 2016 års bästa kompositör på kommande Manifestgalan. Förutom att Slowgold var med på Way Out West förra året så blev hon även vinnare av Totta-stipendiet.

”…mest av allt imponeras vi av Amanda Wernes röst. Den separerar ryggmärg från ryggrad, klyver luften som en pil innan den träffar hjärtat ochsnittar upp det med kirurgisk precision samtidigt som det plåstrar om såret med en förälders omsorg”.

Recensioner av albumet ”Glömska” (2015)
Göteborgska Amanda Wernes musik som Slowgold är tidlös. Den är gammalmodig och kontemporär, flyktig, varaktig och temporär och den är lika behärskad som den är desintegrerad, både lyriskt, musikaliskt och känslomässigt. Musiken på Glömska tar sig uttryck i visor, hymner och sorgekväden, pop, rock, folk och progg men den är fortfarande som ovan nämnt tidlös och definieras inte av sin plats. De musikaliska referenspunkterna agerar lika mycket förgrund som bakgrund, från 70-talets halvt svulstiga men oerhört melodiösa och slå ende folkprogg, 90-talets alternativa återhållsamhet signerat Mazzy Star och Hope Sandovals tysta mässanden, som 2000-talets olika singer/songwriters. Men mest av allt imponeras vi av Amanda Wernes röst. Den separerar ryggmärg från ryggrad, klyver luften som en pil innan den träffar hjärtat och snittar upp det med kirurgisk precision samtidigt som det plåstrar om såret med en förälders omsorg. Ett av årets starkaste album.
www.gehitmusiken.se

Slowgold – Tillbakalutad guldglans
Amanda Wernes andra Slowgold-platta, Stjärnfall, gick varm i lurarna i våras. Nu släpper hon ytterligare ett blomstrande album att köra på repeat.
Glömska är mindre proggig och mer varierad i sitt musikaliska uttryck än föregående skivor. Det är en närmast tidlös musikalisk inramning, som ibland lunkar fram i americana, ibland växlar upp i rockigt driv för att sedan falla in i en tacksam vaggvisestämning. Det är enkelt att förälska sig i låtarna. På ett anspråkslöst sätt är de glimrande i sin jordnära och tillbakalutade känsla. Amanda Wernes röst har närvaro och kraft, samtidigt som hon flackar och inger känslan av att det är något hemligt vi får ta del av. Det blir en tilltalande kombination av styrka och sårbarhet. Amanda Werne behöver inte jaga guldglansen, hon äger den redan helt lugnt.
www.nwt.se

Recensioner av albumet ”Stjärnfall”

Det är med fingertoppskänsla som Laurel Canyon och svensk progg formas till ett. Ljudbilden blir dock aldrig mossig, tradig eller bakåtsträvande, utan de snygga arrangemangen och Amanda Wernes röst får skivan att matcha influenserna. Werne tillåter sig att vara återhållsam och detta speglar musiken som andas lugn och harmoni. Underbara Drömlösa Nätter har ett långt psykedeliskt parti, men undviker att bli ett olyssningsbart rundgångshaveri. Werne förmår att hålla intresset uppe med små medel.
www.gaffa.se

Amanda Werne, Stigbergstorgets egen Stephen Stills, är tillbaka med Slowgolds andra album. Göteborg har under de senaste åren närt en vital scen av retrosneglande rockers, och Slowgolds plats i denna hop är numer lika självklar som David Crosbys mustasch. Men när kollegorna i Den Stora Vilan i jämförelse låter som ett gäng bibliotekarier som raidat sina föräldrahems utklädningslådor, så är jag övertygad om att Slowgolds Stjärnfall kommer bli den definitiva accessoaren till stans fransbeklädda 70-talslajvare.

Men det finns också alla förutsättningar att plattan ska få genomslag långt utanför Göteborg. För även om retronischen och de svenska texterna kan tyckas lokal så är musiken i sig stundom makalöst bra. Det tillbakalutade och grovt Tim Drummonds-inspirerade basspelet och det ofta puk-betonade trummandet gör att albumets högsta instrumentala toppar för tankarna till baksidan av On the Beach med Neil Young, och bättre referens än så går inte att pricka in i min bok.

Albumets två bästa låtar ligger bekvämt nog efter varandra i låtordningen. Den första, ”Ljuset kommer stå på” gungar på lagom knarkigt och mynnar senare ut i vad som skulle kunna vara Neil Youngs ”Down by the River” medan Amanda Werne mässar ”Det sägs att vägen är svår, denna vägen är vår”. Efterföljande spår, ”Trädgården” är mer avskalad och det är just i de lugnare och mer återhållsamma låtarna som albumet är som bäst, då hennes röst svävar ovanför den sparsmakade ljudbilden.

Sammanfattningsvis håller det sig hela tiden stadigt på rätt sida av gränsen mellan inspiration och plagiat, och Slowgold har med sitt andra album hittat helt rätt.
www.hymn.se

Intervjuer med Amanda Werne (Slowgold)

http://hymn.se/2015/05/20/slowgold-tar-oss-med-till-majorna/
http://www.djungeltrumman.se/143940-2/
http://popmani.se/blog/2015/12/07/slowgold-jag-har-inget-intresse-av-att-gomma-mig/SLOWGOLD live@Smedjan, 12 februari kl. 21.SLOWGOLD live@Smedjan, 12 februari kl. 21.