En unik chans att uppleva den muntliga bion. Att göra egen film i Minsk i mitten-slutet av 1980-talet var en ouppnåelig dröm för de flesta konstnärer och filmskapare. Utrustningen var dyr och omöjlig att få tag i och möjligheterna att visa och sprida film och kringgå censuren var obefintliga. Muntlig bio var ett sätt att komma runt problemet. Den kunde framföras på ett café, en teater, i en utställning eller i ett vardagsrum. ”Regissören”, med cineastiska termer, berättade handlingen och scener på den film han eller hon hade i sitt huvud och den färdiga filmen fick publiken själva visualisera var och en inombords.