Äntligen är anmälan för ISTDP-dagarna 2023 öppen - missa inte att köpa Early Bird-biljett innan 1/6!

13-15 september i Stockholm är det dags för årets stora ISTDP-händelse. Tre dagar av föreläsningar, paneldiskussioner och fest!

Temat för konferensen är ”Terapeuten, omnipotensen och verkligheten”: Hur kan vi som terapeuter använda oss av rikedomen i metoden och samtidigt vara medvetna om våra egna och metodens begränsningar? Hur kan vi bibehålla hoppet metoden ger oss och samtidigt vara förankrade i den komplexa verkligheten hos oss själva och våra patienter?

Idén med konferensen är att vara en mötesplats för personer intresserade av ISTDP, både i form av lärande men också gemenskap.

Den 14/9 anordnas en fest med trerätters middag samt jazz av gitarristen Henrik Hallberg och kontrabasisten Niklas Wennström.

Färdiga föreläsare:

Monica Urru (IT)

Dion Nowoweiski (AU)

Niklas Rasmussen (SE)

Sandra Ringarp (SE)

Liv Raissi (SE)

Panel om forskningsläget:

Joel Gruneau

Fredrik Falkenström

Peter Lilliengren

Malin Ljungdahl

Panel om att utvecklas som ISTDP-terapeut:

Sofia Lind

Niklas Lanbeck

Peter Lilliengren

Hanna Radomski

Nina Klarin

I biljettpriset ingår lunch samtliga tre konferensdagar samt trerätters middag under festkvällen den 14/9.

Missa inte early bird fram till 1/6!

Konferensen är till för legitimerad vårdpersonal eller psykolog- och psykoterapeutstudenter.

Mer om temat:

ISTDP brukar beskrivas som en transdiagnostisk metod och en behandling som kan fungera vid "behandlingsresistenta" tillstånd.

Teorin bakom ISTDP gör anspråk på att kunna förstå mänskligt lidande på djupet. Rent konkret finns få exklusionskriterier för behandling med ISTDP. Detta innebär en möjlighet och en styrka att hjälpa människor med sitt lidande bortom psykiatriska diagnoser. Ambitionen i metoden kan dock bidra till orealistiska, perfektionistiska och omnipotenta fantasier, både hos terapeuter och patienter. Hur kan vi som terapeuter använda oss av rikedomen i metoden och samtidigt vara medvetna om våra egna och metodens begränsningar? Hur kan vi bibehålla hoppet metoden ger oss och samtidigt vara förankrade i den komplexa verkligheten hos oss själva och våra patienter?