Ett hoppfullt requiem - ett verk skrivet av Per Harling, till minne av de bortgångna i vårt land i ett försök att ge tröst och hopp i en utsatt och smärtsam tid. Framförs av Årsta kammarkör med stråkkvartett, Maria Wilsson, orgel. Under ledning av Lars-Gunnar Sommarbäck.

Förord av Per Harling:
Varje människas liv kan beskrivas mycket kort: Födelse-liv-död. Svårast är naturligtvis döden, inte minst för de anhöriga i deras sorg och saknad. Detta Requiem har kommit till under en tid då dödens närvaro varit mycket påtaglig i vårt land liksom globalt under pandemins obarmhärtiga och smärtsamma framfart. I skrivande stund har långt över fyra miljoner världen över gått bort, varav närmare femtontusen i vårt eget land, till följd av coronaviruset. I en av satserna i detta verk sjunger vi:

Det gör så ont att leva när andra lider, dör.
Det är så svårt att fatta att livet är så skört.
Det gör så ont att leva med saknad i sitt bröst.
Det är så svårt att veta hur sorgen finner tröst.

Själva ordet Requiem (= vila) har gamla rötter i den katolska kyrkan som ett latinskt begrepp för mässan över en bortgången människa. Med tiden har Requiem också blivit en genre för musikverk, som bygger på de gamla katolska, latinska mässtexterna. I detta mitt eget Requiem har jag också bevarat flera av de klassiska texterna på latin, dock avsevärt förkortade, och fyllt på här och var med svenska översättningar samt några helt nya svenska texter i några satser.