En tonsatt monolog.

När Jonas Pedersén var 17 år ställdes han inför ett val: Vill du bli tvångsinlagd eller vill du skriva in dig själv? Det var inget val. Veckor och månader stals från hans liv. I den här föreställningen gör han upp med dem som tvingade honom att välja.

Såhär skriver Jonas själv om framträdandet:

”Det finns en grupp människor som vi sällan tänker på. En grupp som blivit fråntagna sina rättigheter, fått sin integritet avskalad och blivit berövade på sin frihet.

Det är en grupp som sällan kan säga ifrån. Den här monologen kan inte tala för alla dem utan röst, men den kan föra sin egen talan. Det är en talan som tar avstamp i en egenupplevd berättelse av att vara en av alla dem utan röst. Det är en berättelse som ger dem en röst. Det är en röst ni måste höra.”