Jag har kontakter i pentagon.
När makten är upplöst och dansar i alla hörn

Upprustningen i Pentagon bara fortsätter, och fortsätter. I det militära fanns en hemlig grupp som ville något annat. Strategin var att marschera ut på slagfältet med öppna armar. Vägrade fienden att lägga ned sina vapen hade soldaterna högtalare inmonterade i uniformerna, ur vilka det strömmade psykedelisk musik. Jag har kontakter i pentagon har inspirerats av denna Pentagons goda galenskap som i sin förlängning är ett slags symptom och spegling på en än värre galenskap – att demonstrera sin makt med den största av bomber.

I Jag har kontakter i pentagon är strategin ersatt med koreografi i en pentagon. Tre dansare skapar hörnen i scenrummet. Pentagonen blir i föreställningen en fortsatt omförhandling av historieskrivningen och en startpunkt för den mänskligt queera och decentraliserade, upplösta makten, med musiken och dansen in i framtiden. Tre dansare, med högtalare i kostymerna.

MOA Kompani har ett nyfiket förhållningssätt med fokus på kunskaps utjämnande, inkluderande och radikala konstnärliga val. Frågorna och den öppna processen är lika viktig som den färdiga föreställningen. Jag har kontakter i Pentagon är ett allkonstverk skapat av koreograf, kompositör, ljusdesigner och tre dansare med expertis inom olika rörelsepraktiker.

Upphovspersoner/ Konstnärligt team:
Koreograf: Moa M. Sahlin
Dansare: Maria Naidu, Ina Dokmo, Jazz Munteanu
Ljus: Åsa Holtz
Musik: Klas-Henrik Hörngren
Ljus/Ljudteknik: Beate Persdotter Løken
Foto: Nadim Elazzeh
Produktion: Possibilitas

Föreställningens längd: 51 min

Med stöd av: Kulturrådet, Göteborg Stad, Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Vara Konserthus, Regionteater Väst-Uddevalla, Skaftarp Studio, Danscentrum Väst