I’m Kingfisher + Sumie

Torsdag, 19 november

19.00 - 22.00, Slaktkyrkan

Insläpp kl 19.00, live från kl 20.00

Åldersgräns: 18+ (13+ i målsmans sällskap)

DJ: Hemma Hos Fanny

Sittande publik, enligt gällande restriktioner

I’M KINGFISHER

-

Sveriges M. Ward - I'm Kingfisher (Thomas Jonsson) - har med en hemmagjord, yvig gitarrteknik och en drömsk röst befunnit sig strax utanför det skarpaste strålkastarljuset sedan tidigt 10-tal. Han har spelat på SXSW, gjord mängder av spelningar i Europa och turnerat med flera amerikanska indie/folk-ikoner. Inte minst har han blivit utnämnd av brittiska Uncut till en av "Europe's Hidden Prizes" och förra skivan "Transit" (2018) plockades upp av såväl NPR All Songs Considerd som KEXP's Song of the Day. 

Men frågan är om inte det purfärska sjunde albumet "The Past Has Begun" (Fading Trails Recordings) blir något av ett genombrott. Iallafall har det följts av hans starkaste mottagande i Sverige hittills. Tillsammans med bl a Amanda Werne från Slowgold, Vilma Flood, Ella Blixt och Josh Gordon (Damien Jurados gitarrist) har han satt samman en avskalad skiva till lika del varm och countryfärgad som kall och bitande. Gaffa, Aftonbladet, Hymn, Sydsvenskan, Värmlands Folkblad, samt brittiska The Clash och Beats Per Minute är bara några som strött lovord över denna följsamt kantstötta pärla. Detta blir Thomas första spelning i Stockholm sedan 2018 års Sthlm Americana på Södra Teatern och gästinhoppet med Magnolia Electric Co senare samma år på samma ställe.

SUMIE

-

Knappt två år efter att den Göteborgsbaserade låtskrivaren Sandra Sumie Nagano, känd under artistnamnet Sumie, släppt sitt andra album Lost In Light för skivbolaget Bella Union, lanserar hon inom kort fem helt nya låtar på kommande EP:n Mirou. Den första singeln, Moon, beskriver Sumie som en drömsk vaggvisa – där du får vara vem som helst, vad som helst och var som helst.

Anledningen till att hon skrev den låten var för att hon ville ge drömmarna en chans att höras, berättar hon vidare, och att den också handlar om att inte släppa taget om den fina balansen mellan verklighet och saga. Moon, som satte tonen för övriga fyra spår, berör också längtan efter det samtal man önskar att man hade haft – när det fortfarande var möjligt.