Vi känner böjelse för smekningar av män (Göteborgsaffären) bygger på arkivdokument från en rättegång i slutet av 1930-talet mot en krets homosexuella män i Göteborg. Under denna tidsperiod skedde ofta homosexuella erotiska möten i stadens parker och hemliga passager, men denna grupp vänner skapade en gemenskap kring fester i varandras hem.

Rättshandlingarna är influerade av dåtidens kriminologiska och rättspsykiatriska språk men ger samtidigt inblickar i kretsens sammankomster. Berättelser, begär och erfarenheter delades, de reciterade dikter och texter, lyssnade på musik och dansade tillsammans. De refererade till varandra med kvinnliga namn och beskrev deras relationer som en ”andlig vänskap”. Conny Karlsson Lundgrens performance baseras på utdrag ur förhören, som framförs av en aktör i en koreograferad dialog med en samling erotiska fotografier som hittades i en av männens hem. Träkonstruktioner för bevismaterialet, en rättsmedicinsk stol med en mätanordning och ett talarpodium utgör scenografin tillsammans med en blinkande röd glödlampa – ett föremål som även förekommer i Prolog, den första delen av Göteborgsaffären. En mängd perspektiv förkroppsligas när texten växlar mellan den åtalade och åklagaren. Performancen avslutas med låten Jazzgossen av Karl Gerhard från 1922, här samplad och mixad av musikduon [inaudible]. Texten beskriver en tidig subkultur av män som använder feminint kodade uttryck, och låten kan mycket väl ha spelats på kretsens många dansfester.

Bild: Vi känner böjelse för smekningar av män (Göteborgsaffären), 2021–2022. Performance. Foto: Hendrik Zeitler.